Till Skillnad från vissa andra budo/kampsportssystem är tävling inte en del av Ju-Shin-Jutsu-Ryu.
Det finns flera skäl till detta. I grunden är systemet ett självförsvarssystem, och skall därmed också ha det fokusområdet, därtill finns bakomliggande principer och ideologi. Den ideologin talar bland annat om att undvika att bli besegrad, vilket är något annat än att sträva efter att segra över andra.
För att då exemplifiera dessa principer i ett tävlingsperspektiv, kan vi då börja med självförsvar.
Tävlingsfokus skulle främja träning och utförande som endast ser till tekniker och poänggivande aktiviteter. I ett självförsvar måste man även ta hänsyn till nödlägen som kan uppstå som exempelvis flera motståndare, förbjudna tekniker, trängre utrymmen, försvar mot varierat utbud av tillhyggen och vapen. Därtill skulle flera tekniker tvunget diskvalificeras i tävlingssammanhang där risk för skador är för stor. Det är också viktigt inom Ju-Shin Jutsu att inte använda mer våld än vad nöden kräver, då måste också utövaren ha ett ansvarsfullt utövande. I en tävlingssituation kan en domare, eller givna regler förväntas ta det ansvaret vilket därmed också inte behöver betänkas lika mycket i träningen. Det rimmar inte med principerna om självkontroll, självdisplin och beredskap och val av teknik utifrån situationens sammanhang som är en viktig del av den dagliga träningen på anslutna klubbar. I flera tävlingssporter vinner man genom att liggande hålla fast någon mot marken. Det fungerar inte alla gånger vid självförsvar då man kan förvänta sig att angriparens kompisar kommer fram med varsitt järnrör när man ligger där hopslingrade med en ”bra” fasthållning.
Beträffande principen att undvika att bli besegrad. Till den som segrar finns det också då en motpol. Den som förlorar. Har du vunnit över annan på tävlingsarenan, vid förhandlingsbordet eller då du fredat dig själv i en utsatt situation, kan du också här ha skapat incitament för din motståndare att söka revansch eller för den besegrade att känna sig förnärmad eller tillintetgjord. Det kan leda till komplikationer i ett senare skede, eller eskalera en redan farlig situation. Därför passar principen om tävling och därmed också sökandet efter seger över andra illa in som en del i träningen eller som ett fokus i utvecklingen hos utövaren. Vad vi vill åstadkomma är något av en vin-win situation, angriparen skall kunna ge upp utan att ha förlorat ansiktet.
Teoretiskt skulle man kunna tänka sig en tävlingsform som bedömer och poängsätter utförandet i ett bedömningssystem. Men i realiteten så är det precis det som sker individuellt genom graderingssystemet som utförs löpande i träningen utan att dramatisera och utan att tävlingen listar förloraren/na.
Man skulle också kunna tänka sig en tävlingsform där farliga eller komplicerade tekniker exkluderas och där övriga perspektiv i stilen inte vägs in. Där kan vi rekommendera Judo som är en utmärkt tävlingsform.